Att falla eller inte....

Vår fyraåring har slängt stödhjulen och cyklar nu helt själv! Lite vingligt att stanna och starta, men det går. Och naturligtvis, det obligatoriska skrubbsåret blev det också. Är han lik sin mor så blir det fler, många fler. När det gäller att springa är han tyvärr lik mig och faller allt som oftast.
Det är något med vår kropp, helt plötsligt så bara svänger den till och faller. Särskilt när man är i skogen händer detta. Sambon blir inte så förvånad längra utan hjälper bara mig och sonen upp på fötterna igen....
Men av någon konstig anledning så har jag alltid klarat av att rida, även hästar som haft som mål att få av mig. Men det kanske kan bero på att MINA fötter inte är på marken utan hästens....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0